No fear
Det är precis som att jag är rädd för att känslorna ska lämna kroppen om jag skriver om dom.
Kanske för att jag använt mig av mitt skrivande som ett verktyg som faktiskt lindrar smärta. Som drar ut de dåliga känslorna och reder ut förvirrade tankar.
Om jag väljer att skriva om det jag finner glädje i, känner jag viss rädsla att glädjen då även den kommer drivas ur mig.
Dock vill jag inte tro att detta är sanning, utan att skrivandet blir terapi när det används mot något dåligt: Att det tar bort smärtan, men förstärker de fina känslorna när jag väljer att ge dom skriftlig uppmärksamhet.
Man kan inte gå runt och vara rädd för att uttrycka sin glädje. Om något tar DET död på de fina känslorna.
Jag hoppas att jag själv förstår vad jag skrivit här och för en gångs skull och tar lärdom av det jag kommit fram till...
Kanske för att jag använt mig av mitt skrivande som ett verktyg som faktiskt lindrar smärta. Som drar ut de dåliga känslorna och reder ut förvirrade tankar.
Om jag väljer att skriva om det jag finner glädje i, känner jag viss rädsla att glädjen då även den kommer drivas ur mig.
Dock vill jag inte tro att detta är sanning, utan att skrivandet blir terapi när det används mot något dåligt: Att det tar bort smärtan, men förstärker de fina känslorna när jag väljer att ge dom skriftlig uppmärksamhet.
Man kan inte gå runt och vara rädd för att uttrycka sin glädje. Om något tar DET död på de fina känslorna.
Jag hoppas att jag själv förstår vad jag skrivit här och för en gångs skull och tar lärdom av det jag kommit fram till...
Kommentarer
Trackback
