World of Maddz

Jag slutade skriva om dig
för jag trodde det var så,
att om jag skulle fortsätta,
kom du aldrig nära
ändå…

Vad ska jag göra?
Ingen aning,
när jag helt tydligt plågar
mig så,
trots att jag kommit så långt.
Trodde jag,
att jag kommit långt,
det trodde jag,
ja,
det trodde jag.

Vad ska man göra
när man måste ha,
ja man måste ha,
men inte kommer fram för
man är så jävla fast,
man sitter fast,
sitter kvar när man trodde att man gått,
ja,
kommit framåt,
men tydligt sitter
kvar.
Vad ska jag göra när
ridån aldrig går upp?

Håller inne med allt,
för jag har gråtit så mycket,
det enda jag gör,
och fan,
jag är less.
Less på att gråta mig blind.
Hittar inte den väg
vägen som leder mig dit
jag vill,
och jag dör vid varje andetag
för
jag kan inte låta bli,
att tänka
sen gråta
Blind igen!
Men,
jag kan inte låta bli
att tänka
sen gråta.
Jag känner och jag känner för dig
det är inget att göra,
göra något åt…

Jag blir aldrig nöjd,
så tycker jag själv,
och kanske andra,
men det stämmer ju inte
alls.
För jag vill ha,
vill ha det som är
du.
Så visst är jag nöjd,
vore så nöjd,
om det var du
som var min.
Och visst är det sant,
ingen annan kan duga
eller ens komma i närhet,
för dem är inte du
och…
ska det va nån så ska det väl ändå vara
du,
eller hur?

Jag började skriva
igen
och kanske det funkar,
vem vet.
Kan inte komma mig för att bry mig
ens...

Vi bor i samma stad och här sitter jag,
och sitter.

Får fan panik!
Över mig själv…
Hur kan man bara sitta såhär,
och sitta,
utan att göra något?
Göra något åt allt…

 

Vi bor i samma stad och allt är uttjatat.
Alltså,
jag har tjatat ut allt,
angående dig…
Men det känns inte gammalt.
Tvärtom känns det,
fortfarande nytt…

Du är så jävla mycket att jag misslyckas,
misslyckas med mycket...
Att andas,
bland annat.
Du är så jävla mycket allt,
att jag glömmer,
glömmer allt annat.

Jag glömmer att andas,
jag skiter i att andas.
Du kan andas i mig,
och väcka till liv.

 

Vi bor i samma stad
men,
vi har ännu inte andats,
andats i varandra.
Jag behöver dig i mig!
Nej, inte så…
Inte på det sättet,
bli nu inte pervers!
I mig, så själsligt,
som det bara går.

Jag har tjatat och tjatat,
men inte fan har du hört.
Kanske har du känt…
Hur fan ska du höra,
när jag medvetet
håller käft?

 

 



Vi bor i samma stad och vi ses ibland
Kanske har du då känt…
Jag har inte sagt det högt,
bara tjatat för mig själv
och visst,
jag gör mig själv galen.

Nya ord för att beskriva,
något…
Beskriva det som andra kallar
kärlek.
Det här måste vara mer…
Något som är mer!
Något som når bortom det ordet;
Kärlek.

Vi bor i samma stad och vet du,
vet du vad kärlek är?
Visa mig då.
Kalla det något annat,
döp om det för fan!
För…
det här är något mer.

Vi kanske ska göra så,
att du visar så skiter vi i,
att kalla det något alls.
Något alls…

Visa mig så känner jag,
och känslan får regera
över ord…