Ska det vara så ska det va Du

Jag slutade skriva om dig
för jag trodde det var så,
att om jag skulle fortsätta,
kom du aldrig nära
ändå…





Vad ska jag göra?
Ingen aning,
när jag helt tydligt plågar
mig så,
trots att jag kommit så långt.
Trodde jag,
att jag kommit långt,
det trodde jag,
ja,
det trodde jag.

Vad ska man göra
när man måste ha,
ja man måste ha,
men inte kommer fram för
man är så jävla fast,
man sitter fast,
sitter kvar när man trodde att man gått,
ja,
kommit framåt,
men tydligt sitter
kvar.
Vad ska jag göra när
ridån aldrig går upp?

Håller inne med allt,
för jag har gråtit så mycket,
det enda jag gör,
och fan,
jag är less.
Less på att gråta mig blind.
Hittar inte den väg
vägen som leder mig dit
jag vill,
och jag dör vid varje andetag
för
jag kan inte låta bli,
att tänka
sen gråta
Blind igen!
Men,
jag kan inte låta bli
att tänka
sen gråta.
Jag känner och jag känner för dig
det är inget att göra,
göra något åt…

Jag blir aldrig nöjd,
så tycker jag själv,
och kanske andra,
men det stämmer ju inte
alls.
För jag vill ha,
vill ha det som är
du.
Så visst är jag nöjd,
vore så nöjd,
om det var du
som var min.
Och visst är det sant,
ingen annan kan duga
eller ens komma i närhet,
för dem är inte du
och…
ska det va nån så ska det väl ändå vara
du,
eller hur?

Jag började skriva
igen
och kanske det funkar,
vem vet.
Kan inte komma mig för att bry mig
ens...

Vi bor i samma stad

Vi bor i samma stad och här sitter jag,
och sitter.

Får fan panik!
Över mig själv…
Hur kan man bara sitta såhär,
och sitta,
utan att göra något?
Göra något åt allt…

 






Vi bor i samma stad och allt är uttjatat.
Alltså,
jag har tjatat ut allt,
angående dig…
Men det känns inte gammalt.
Tvärtom känns det,
fortfarande nytt…


Du är så jävla mycket att jag misslyckas,
misslyckas med mycket...
Att andas,
bland annat.
Du är så jävla mycket allt,
att jag glömmer,
glömmer allt annat.

Jag glömmer att andas,
jag skiter i att andas.
Du kan andas i mig,
och väcka till liv.

 






Vi bor i samma stad
men,
vi har ännu inte andats,
andats i varandra.
Jag behöver dig i mig!
Nej, inte så…
Inte på det sättet,
bli nu inte pervers!
I mig, så själsligt,
som det bara går.

Jag har tjatat och tjatat,
men inte fan har du hört.
Kanske har du känt…
Hur fan ska du höra,
när jag medvetet
håller käft?

 

 



Vi bor i samma stad och vi ses ibland
Kanske har du då känt…
Jag har inte sagt det högt,
bara tjatat för mig själv
och visst,
jag gör mig själv galen.

Nya ord för att beskriva,
något…
Beskriva det som andra kallar
kärlek.
Det här måste vara mer…
Något som är mer!
Något som når bortom det ordet;
Kärlek.







Vi bor i samma stad och vet du,
vet du vad kärlek är?
Visa mig då.
Kalla det något annat,
döp om det för fan!
För…
det här är något mer.


Vi kanske ska göra så,
att du visar så skiter vi i,
att kalla det något alls.
Något alls…


Visa mig så känner jag,
och känslan får regera
över ord…


Centrala pulsen

Har så svårt att nå, till den centrala pulsen.
Så många gånger förut, har jag tagit död på mig själv.
Stoppat mig själv, från att känna.
Känna över huvud taget.
Nu är du här, i min mittpunkt.
Nu existerar du, bara för mig.
Här står du nu, och nästan upprepar jag samma misstag.
Men jag tänker tillåta mig själv, att känna denna gång.


Här är vi nu, och jag tänker stå kvar.
Dina linjer möter mig, när jag kommer mot dig.
Jag välkomnar allt som är du.
Erfarenheten lockar, och allt du har med dig tar jag emot.
Bagaget bär vi tillsammans och vi kommer landa mjukt.
Just nu står vi och faller, med varandra, men vi landar mjukt.
Jag vet det. Därför vågar jag hoppa,
med dig…


Allt som är du är det enda jag ser.
Blir du mig inte får jag panik.
Bli mig lite. Jag går in i dig för jag står inte ut.
Avståndet, jag häver!
Metaforer kan jag gå loss på, till att beskriva.
Men jag skiter i det.
Känslor regerar och varför förvränga.
Bli mig lite för jag står inte ut.
Kan inte stå, om du inte är mig.
Du håller mig uppe och min tilltro till dig, lever du på.
Andas mig, jag ska ge dig min kärna.
Det som jag haft svårt att nå.
Den centrala pulsen, du har fått den att gå, runt inom mig.
Tack vare dig, når jag mig själv.


För att ge liv, åt en kliché: Jag lever mitt liv genom dig.
Raden är tagen, det vet jag så väl.
Men har svårt att sätta ord, på det som känslor beskriver som bäst.
Ibland snor jag en rad eller två, för att tjäna mitt syfte att säga:
Jag älskar dig.
Alla ord utom dessa, är de jag kan använda,
så då får det bli så...


Inpå din hud

Inpå din bara hud, lever jag.
Du står här, alldeles naken, framför mig.
Och jag tar för mig.
Du är förförisk men du tror mig inte, när jag säger så.
Det skiter jag i.
Kommer få dig att tro mig
en vacker dag.
Du är vacker som en dag.
Tro mig inte då, men det är sant.
Gammal, säger du.
Erfaren, kontrar jag.
Du undrar, vad skillnaden är.
Ingen, blir mitt svar.
För…
för mig är gammal,
inte negativt.
Men det är det för dig? viskar jag.
Du säger inte emot, vilket du borde.
Du anser dig själv för gammal,
vilket är fel, för jag menar det jag sagt.
Men om det känns bättre, är erfaren vårt ord.
Om inte annat, är det ett vackert ord.
Ligger bättre i munnen,
precis som du...


Lås upp mig

Lås upp mig.
Jag har barrikaderat min dörr och kan inte andas.
Spräng den, slå eller smek. Se till att jag öppnas,
för dig…
Det är nu det gäller och vi vet båda två,
att tiden står still.
Den väntar på oss, när vi kommer ifatt.
Vi tar in på tiden, som vet vad vi inte har sett.
Universum står redo och vi kommer ikapp.
Hinner fram till den verklighet som vi så länge
bortsett ifrån.
Den destruktiva lögnen har varit lättare
att ta till.
Vi har använt den väl. Men den har smärtat mer.
Gud vet varför vi väntat,
men jag kan inte se.
Kan inte se varför jag stoppat.
Har du stoppat, du med?
En dag berättar du nog.

Lås upp mig nu,
så början får ta vid...


Nu tar jag emot dig...

Det må kännas svårt,
det här.
Det må kännas som att det tar för evigt och att det är en svår situation.
Så är inte fallet. 
Det är han.
Han är rätt och jag vet att universum håller med.
Jag har bestämt mig för att lita på det jag ännu inte kan se...
 

Självklart finns inga tvivel.
Har egentligen aldrig funnits.
Bara sådana jag själv uppfunnit, för att ge mig själv en lite värre och hårdare tillvaro.
Vilket knappast är snällt att göra mot sig själv.
Men jag är inte känd för att vara snäll mot mig själv.
Tvärtom.


Men Jag vill att Jag ska veta, att det aldrig funnits något annat än självklarheten själv gällande detta.
Jag ber Mig om ursäkt för att jag blockerat Mitt synfält.
Jag ber Mig om ursäkt för att Jag inte tillåtit Mig själv se det uppenbara.
Jag ber Mig om ursäkt för att Jag jagat det,
den,
som jag egentligen borde ta emot.
Jag tar emot det nu.
Det jag borde ha sett hela tiden eftersom det konstant funnits där.
Sakta men säkert har jag hunnit ifatt det,
den,
som alltid varit mitt,
min.


Rätt tid i livet är nu, för oss båda.
Annars hade jag inte varit här.
Annars hade jag inte upplevt dig.
Annars hade jag inte hittat dig och du hade inte bjudit in mig i ditt liv.
Det gjorde du då.
Du bjöd in mig i ditt liv för du var där,
den kvällen,
tillgänglig för mig att falla för.
Du stod där,
jag kände dig innan jag såg.
Ryggen emot mig och jag kommer ihåg,
fortfarande exakt,
vad du hade på dig,
hur du luktade
och hur du såg...
på mig.
Från och med då var jag inbjuden,
för Du var där för Mig att finna.
I och med den stunden var jag inbjuden till ditt liv, och jag har fortsatt att bli inbjuden.


Förlåt för att jag inte tagit vara på det.
Förlåt att jag inte bjudit in dig på samma sätt som du bjudit in mig.
Jag har varit för rädd för alla hinder,
som egentligen inte finns,
för att kunna bjuda in dig...
Förlåt att jag skapat hinder för oss som egentligen inte finns.
Förlåt för att jag förolämpat dig och ditt liv, och din förmåga att ta vara på det på bästa sätt.
Förlåt för att jag förolämpat din förmåga att göra de val som är bäst för dig.
Förlåt att jag inte förstått.
Förlåt till Mig och till Dig för att Jag låtit Oss vänta.


Helt säker är jag på att det finns någon mening.
Helt säker är jag på att vi nu närmar oss gemensam frekvens.
Den vi ska dela tillsammans.
Vi blir varandra lite och jag vet det nu.
Jag ger mig hän, jag släpper all kontroll och jag tar emot.
Nu.


Elvis sprider lycka


Foto: Per Trané


När Glada Hudik Teatern gjort sin sista Elvis föreställning har ca 170 000 personer sett föreställningen.
Följande inlägg kommer från diverse bloggar runt om på nätet.
Åsikterna är eniga och som följer...

--

http://nedtystad.blogspot.com/

Elvis-föreställningen igår gjorde gott. Den var glädje och värme. Det var opretentiöst men ändå professionellt.
Det var härlig musik.
Vi är alla lika säger man ofta, människor är lika oavsett handikapp, nationalitet, bakgrund, religion eller hudfärg.
Jag håller inte med. Vi är inte alls lika, lika mycket värda ja, men vi är helt olika.
Vi är alla helt olika och det är ok, det tar jag med mig från den här kvällen med Glada Hudik.

 --

http://www.webtrotter.se/ilsefin/2011/05/29/elvis/

Tidigare i veckan var Ilsefinsambon och jag på Elvis med Glada Hudikteatern. Se den om ni har möjlighet!

I somras lyssnade jag på Glada Hudiksteaterns verksamhetsledare, Pär Johanssons sommarprogram.
Programmet finns att lyssna på/ladda ner på SR:s webb – jag grät och skrattade om vartannat när jag lyssnade på det.
När vi hörde att Elvis skulle komma till våra trakter bokade vi biljetter direkt.

Jag har svårt att hitta rätt ord för att beskriva upplevelsen, men jag går fortfarande omkring och småler åt kaxiga Maja, Pasis häftiga gitarrsolo, Toralfs och Theresias sång och en massa annat.

Nu är ensemblen kändisar. De framträder i Allsång på Skansen, i Melodifestivalen och har gjort ett bejublat framträdande på den anrika teatern BAM (Brooklyn Academy of Music) i Brooklyn. Det är så häftigt att se, lyssna och läsa om ensemblen. Theresia som tillbringade första året inlåst på toaletten för att hon var så blyg, sjunger nu solo inför fullsatta salonger och i direktsänd TV på Allsång på Skansen. Eller Bosse som aldrig kunnat säga mer än tio ord, men fått alla tio inskrivna i manus.
Eller som Toralf Nilsson (som spelar Elvis) säger:
“Vi är så bra att Kanadagässen störtar”.

--

http://heligvardag.wordpress.com/2011/05/13/glada-hudik/

Igår kväll var jag och några kollegor och såg den underbara musikalen Elvis med alla goingar från Glada hudik-teatern och Hur många lingon finns det i världen. Den gav så många härliga skratt, men rörde mig också till tårar när duetten The Ghetto framfördes. För det första är det i mitt tycke den absolut bästa låten Elvis gjorde och här framfördes den med sådan känsla att jag fullständigt ryste över hela kroppen. När jag satt där och lyssnade tänkte jag att en av tjejerna rakt av skulle platsa i Idol med sin gudomliga röst. Om du har möjlighet att se dem så ta chansen!!

 --

http://matilda.arningsmark2.se/?p=3558

I julklapp fick jag och älsklingen, min bror och hans tjej biljetter till den här föreställningen av mamma och pappa och i går kväll var det äntligen dags!! Mamma var barnvakt i Bomhus och pappa här hos oss och busade med vår stora lilla kille. Vi fyra barnfria + syrran var ut och åt en god middag före föreställningen :0)

Föreställningen var KANON!!!
TACK snälla mamma & pappa för en suverän julklapp!

Har du sett Glada Hudik Teatern som består av ett gäng ”utvecklingsstörda och normalstörda” som de själva säger, vet du vad jag menar med kanon och har du inte sett dem är det ett MÅSTE ;0)
Dessa människor är helt underbara och man blir bara så himla glad av att få sitta i publiken och se dessa góa personligheter ge allt på scen.
Att våga tro på sig själv & gå sin egen väg…


--

http://tessa84.blogg.se/2011/april/glada-hudik-teatern.html

Igår kväll var jag och Roger me Fia och Pekå till Leksand för att kika på Elvis & Glada Hudik- teatern. Å jisses va kul de va, dom var helt suveräna!!!!!!
Tusen tack Fia och Pekå för att vi fick följa me :)
Får ni chansen å se dom, gör det!!!!!!!!!!

--

Läs hela inlägget här: http://blogg.landskrona.se/jamlikalandskrona/2011/05/26/vi-blir-bra-om-vi-forvantas-vara-bra/

I tisdags fick stadsledningskontoret möjlighet att se Glada hudik teaterns musikal Elvis i Linköping.
Först och främst – har du möjlighet att se den – GÖR DET!
Mitt i allt detta står Pär Johansson, som var i Landskrona förra året och talade på våra PPP dagar.
I sitt arbete har Pär tre viktiga utgångspunkter:
För det första: För att växa måste man bli sedd och uppskattad som den man är.
För det andra: Med glädje, engagemang och rätt anpassad uppmuntran kan varje människa finna sin utveckling, sin växtkraft.
För det tredje: Mångfald och samarbete mellan olika grupper berikar allas vår tillvaro.

Det är så enkelt egentligen. Vi blir bra om vi förväntas vara bra.
Om ingen förväntar sig något alls av mig så är sannolikheten för att jag ska prestera också väldigt låg. Men om jag blir sedd, om någon tror på mig och förväntar sig att jag faktiskt kan, så ökar mina chanser att lyckas.

Vi kan alla bli stjärnor i vårt eget liv, men vi behöver någon som tror på oss. Alla har kanske inte Pär Johansson i närheten, men om vi hjälps åt kan vi alla skapa framgångssagor runt omkring oss. Vi är BRA nog.

/Malin


--

http://ebonite.se/fairyday/?m=201105

Mamma och pappa fick biljetter av oss att gå och kolla på Glada Hudik teaterns ELVIS i julklapp. Så igår var vi (jag, Jocke, mamma, pappa, Ellen, Mathias och Nicke och såg ELVIS på teatern.
Åh herregud vad jag skratta! De är ju helt underbara människor. Sjukt roliga och sjukt duktiga.

Jag ÄLSKAR Glada Hudik! Fem av fem toasters!
Det roliga är att de säger precis vad som kommer på, och ibland blev det lite fel. Men det var dom absolut bästa scenerna för allt blev så klockrent ändå!

En eloge till alla dom som jobbar med teatern och till alla duktiga skådespelare, sångare, dansare, tekniker mfl.
Ni är helt otroligt duktig på det ni gör! En extra applåd måste jag faktiskt ge Pasi. Han ägde scenen TOTALT!

Tack för att ni gjorde min torsdagskväll sååå mycket bättre!

--

Läs hela inlägget här: http://nordinspire.blogspot.com/2011/04/show-must-go-on.html

Att känna sig uppfylld och lycklig - det är väl det bästa som finns? Det var precis så jag kände mig igår när jag hade varit på föreställningen Elvis - av Glada Hudik-teatern, när de uppträdde på Konserthuset i Västerås. Självklart påverkade vetskapen om historien bakom mitt intryck - men oavsett det, är jag säker på att jag hade blivit berörd på djupet ändå. Det fanns en avslappnad atmosfär bland skådespelaren och alldeles tydligt en glädje och anspänning som det nästan gick och ta på, iaf om man som jag satt på tredje bänk. Nu känner jag mig ännu mer upprymd och taggad för att få chansen att dela scen med Pär Johansson, den 3 maj, på teatern i Västerås.

Längst fram på första parkett satt Romfartuna United, Västerås enda fotbollslag för förståndshandikappade, och var lyriska, överlyckliga och stolta. Den inspiration som Elvis gav är med största sannolikhet obetalbar - för många i publiken, men framförallt för första raden.


--

http://estertilly.blogspot.com/2011/02/glada-hudik-teatern.html

Det var glädje och tårar och en massa jubel när jag igår fick i avnjuta Elvis på scenen på WisbyStrand. Tänk om det fanns mer människor som Pär Johansson grundare och verksamhetschef för Glada Hudik-teatern.
Och tänk om vi kunde lära oss lite mer av de underbara människor som var med i föreställningen.
Nu är jag vart fall en av de 100 000 som har fått möjligheten att se detta härliga gäng live!

--

http://elrl.blogg.se/category/min-dag.html

Jag och Martin såg Glada Hudik-Elvis på teatern igår!!!! Jag fick nästan träningsverk i mungiporna av att skratta och le så mycket. Snackade lite med några från gänget i paus och efteråt oxå. "bakom kulisserna". Ett sånt oerhört härligt gäng.

--

http://albabloggen.wordpress.com/2011/05/13/elvis/

I tisdags var jag ner till Härnösand på teater och såg ”glada hudikgänget”. Teatern handlar om Elvis Presley. Det är sanna saker, lite påhittat och mycket rock n´roll och humor. Föreställningen var lagom lång med en paus i mitten. Jag tycker att alla var bäst. De sjunger mycket och showar proffsigt.

Dom var lika bra som förra gången jag såg dom uppträda fast då på Cirkus i Stockholm.

Några av skådespelarna i Elvis var med i filmen ”Hur många lingon finns det i världen” och ”Ica Jerry” var en av dem. I ”glada hudikgänget” har alla något handikapp och de har visat omvärlden att de inte spelar någon roll! Senast var de i juni 2010 i New York och bevisade detta med stående ovationer efteråt!

Besök gärna deras hemsida. www.gladahudikteatern.se/

--

http://achaki.blogg.se/

Jag tyckte föreställningen var jättebra och dom var hur duktiga som helst!
Man märkte verkligen på dom att dom tyckte det var kul. Under föreställningen sjöngs det och dom hade med massa roliga skämt. Jag kan varmt rekomendera folk att gå och se den!

--

http://jussi.blogg.se/

...Men sedan hände något ännu bättre.
Moster Marjatta ringde och frågade om jag ville följa med på teatern.
Elvis - av Glada Hudikteatern.
Självklart! sa jag.
Dom var superduktiga och kunde verkligen sjunga.

--

Läs hela inlägget här: http://beccatroll.blogg.se/2011/may/glada-hudik.html

Igår var jag och mamma i Linköping.
Vi såg Glada Hudikteatern.
Å de är ju bara för härliga!
Så himla fina allihopa!

De var så himla roliga, jag önskar jag kunde ta med mig hela gänget hem till mig
så kan de bo hos mig o bara mysa!
Nu vet jag vad jag vill jobba med - förståndshandikappade.
Ååå så mysigt det skulle vara!

Jag som har så svårt för att gråta pga min medicin började gråta när hon på den femte bilden sjöng (Theresia).
Hon sjöng så otroligt bra.
Om ni har möjlighet att se deras teater nångång, gör det!


Man blev riktigt glad av att se den.

 

 


Sveriges åsikt om Lingon!

http://nicolesofiaelisabeth.blogg.se
Hur många lingon finns det i världen, filmen ägde!! både skratt och tårar men bästa filmen på länge iaf!


http://nnicolinagustavsson.blogg.se/
Kollade på hur många lingon finns det i världen på bio med Ronja igår, den var verkligen skit bra!
Först så skrattade vi så mycket att vi började gråta, sen så grät vi så mycket att vi började skratta.
Rekommenderar filmen fett mkt! Min favorit i filmen var Ebbe, så söt haha!


http://www.ickas.se/
Bion som vi såg idag var kanoners, det väckte både skratt och gråt hos mammarika. Den hette ”hur många lingon i världen finns det” och jag tycker att den borde ses.
Sen så satt vi ju vårdfolket där och det var väl så att vi såg massor av likheter i det dagliga som vi kommer i kontakt med som
en som inte har jobbat med det förstår, men som sagt se den. Det var en varm film med många känslor!!!


http://marianova.com
Sen åkte jag, mamma och My iväg till Helsingborg för att se bio - Hur många lingon finns det i världen? och jag säger bara FAN vad bra och HELVETE så mycket vi grät alla tre. (Ursäkta mina svordomar, men →så← bra var det. Och jag hoppas ni hör betoningarna på just svordomarna!!!!) Det var en film med mycket känslor, skratt och tårar. Så fin den var.
Till alla som inte har sett den så rekomenderar jag verkligen er att se den.
Människan som inte blir rörd av den filmen kan inte ha något hjärta.
(Jag menar det verkligen) Blir tårögd bara jag tänker på den. 5 av 5 stjärnor från mig!


http://johannaforsure.myshowroom.se
Har precis kommit hem efter att ha varit och sett Hur många lingon finns det i världen på bio, hur söt film som helst! Riktigt kul med, ni som inte redan har sett den borde verkligen göra det.


http://dianakampe.wordpress.com/
Härom kvällen såg jag en fantastik och underbar film. ”Hur många lingon finns i världen”.
Den var verkligen härlig, en mängd av skratt, lite tårar och mycket beundran för dessa underbara personer.


http://spankieland.blogg.se
I kväll så har jag varit på bio med älskling, mamma och pappa. Vi såg äntligen "hur många lingon finns det i världen".
Har längtat till att få se den, för jag tänkte innan att den är nog väldigt bra, och det var den.
Den var rättare sagt grym!
Jag är så stolt, så stolt över Hudik teatern. Dom är helt otroliga, och så härliga människor.
Man blir stolt av att vara en Hudiksvalls bo när man tänker på dom, och deras arbete, på allt dom gjort.
Hur långt dom kommit och vad stora dom har blivit.
Man vill bara se mer och mer av dom. Jag minns att jag tyckte det var så roligt första gången jag såg dom på teater.
Dom var så duktig och man blev så glad. Sen har man sett mer och mer.
Teatrar, när dom var med på allsång på skansen, serien som gick på tv förra året och nu den här otroligt fina filmen. ♥
Jag hoppas alla går och ser den, för det är en film som alla verkligen borde se.
Man skrattar och blir alldeles varm i hjärtat, håret reser sig på armarna och man blir även tårögd.


http://sanilicious.blogg.se
Hur många lingon finns det i världen kan nog vara den bästa filmen.
Sjukt bra! Verkligen sevärd! Filmen handlar om Alex som får en ny inriktning i livet när han upptäcker ett gäng utvecklingsstörda och deras begåvning.
Alex ska visa att hans vänner är lika mycket värda som alla normalstörda.
Klockrent var när polisen kom och sa "jaha, och vad säger chauffören här när ni ser en polis?" och alla andra bara "vi duckar". Hahaha dog av skratt!
Men den var sorlig i slutet, det var den. Fick tårar i ögonen. Men den var så sjukt jävla bra!


http://emmacamilla.myshowroom.se
Igår såg jag världens finaste film förresten. Hur många lingon finns det i världen.
Huuuur fin som helst. Ändrade nästan min syn på världen haha ;)


http://fannymarialarsson.blogg.se/
Såg filmen hur många lingon finns det i världen, kan verkligen rekommendera den starkt, längesen jag blev så rörd och glad över att se en film, en svensk film till och med.
Hade inga förväntningar alls, kanske är bäst så när man ska på bio.
Men jag rekommenderar den starkt så lägg bena på ryggen och spring till en biograf. 4½ AV 5 TOSTERS!


http://carqan.blogg.se
Precis varit och sett på filmen på rubriken. SÅÅÅ BRA! Frida satt och bölade medan jag kämpade med att hålla tillbaka tårarna.


http://emmaeas.blogg.se
Kollade på "Hur många lingon finns det i världen?" Så himla charmig film! Blev nog lite kär.
Rekommenderar den varmt ska ni veta.


http://cezeline.blogspot.com/
Som jag nämnde var vi på bio igår. Vi såg Hur många lingon finns det i världen.
Om jag ska göra en kort recension av den utan att avslöja handlingen för mycket för er som inte sett den ännu, så handlar den om en kille som får ett jobb på ett daghem för utvecklingsstörda.
Han är helt oerfaren och ostrukturerad, och tar med de boende på massor av otippade och spännande äventyr.
Humörsstatus: Mycket skratt och en del gråt.
Betyg: 4 lingon av 5.
Se den! :)


http://bejansdagar.blogspot.com/
Kom nyss hem från bio. Vi har sett "Hur många lingon finns det i världen" En sevärt film med skratt och djup.
Se den!


http://parlornaimittliv.blogspot.com/
bio hela familjen.
Hur många lingon finns det i världen? en alldeles ljuvlig film.


http://www.nnika.se/
Filmen var bra, rolig och fin. Vi såg ”Hur många lingon finns det i världen”.
Den var också lite sorglig på ett sätt. Härligt när alla i hela salongen brister ut i gapskratt..


http://asaelin.blogspot.com/
Såg hur många lingon finns det i världen. Väldigt mysig film och några tårar blev det kanske..

 
http://suzanneakerlund.blogspot.com/
Titeln är som ni säkert vet på en ny film av Glada Hudik-gänget.
Man blir tagen av flera saker igenom hela filmen. Finstämd och med allvarlig underton till oss"normalstörda" om hur vi ser på andra! Andras begränsningar som vi skapar själva och inte låter var och en få växa i det de klarar av!
Tack och lov har synen utvecklats på vad som är möjligt och här är jag djupt tacksam för att Pär Johansson haft modet och tålamodet. En eloge!


http://fairytaledust.blogspot.com
Jag bestämde mig också att stanna kvar till på tisdagen, då jag på måndagen blev bjuden på bio av mkt trevligt sällskap!
"Hur många lingon finns det i världen" rekommenderas starkt!


http://tiokronortimmen.blogspot.com/
Det blev en bio idag med flickorna från klassen - Hur många lingon finns det i världen? en sjukt mysig film, och ett bra sätt att avsluta denna onsdagen på.

http://peterssonida.blogg.se/
Jag kom hem vid tre tiden idag och chillade lite här hemma innan jag drog till bion och kollade på hur många lingon finns det i världen med Maja och Hanna, världens bästa film, ni måste se den!



http://ljessickas.blogspot.com/
Hur många lingon finns det i världen? Det är en klurig fråga säkert ingen vet. Filmen, Hur många lingon finns det i världen?, är en väldigt inspererande film och budskapet är tydligt för alla. Förutom att den var väldigt rolig så var den rörande på alla sätt.
Jag kanske var den enda i biosalongen som fällde en tår, men jag skyller på att det är för att jag har en syster som är värre handikappade än dem. Jag kanske kan leva mig in i filmen lite bättre än andra, jag vet inte.
Men jag tror att alla tänker till och de som har fördomar om individer som dessa lägger ner det.
Som sagt, det är en väldigt inspererande film och jag rekomenderar ALLA att se den.

http://daniella-ella.blogspot.com/
Jag var på bio och såg Hur många lingon finns det i världen, det var riktigt bra!
Den handlar om huddiks gänget :)


http://kaffeprutt.blogspot.com/
Vi såg filmen "Hur många lingon finns det i världen", och jag måste säga att det var en riktigt bra film!
Sjukt genommysig, men i slutet väldigt sorglig... Se den!




http://emmyasklof.blogg.se/
Filmen "Hur många lingon finns det i världen" var skitbra, som jag trodde.
Fast det var lite sorligt när en av dom dog, Leif, men då var dom så gulliga så dom sjöng en sång på Glada Hudik dagen ägnad åt honom. Jättebra film! :')



http://mywordstotell.wordpress.com/
Var nyss och såg ”hur många lingon finns det i världen?”, oj vilken fin film!
Mycket tårar blev det, och skratt såklart!




http://lillanorpan.wordpress.com/
”Hur många lingon finns det i världen”. Det var en otroligt varm och mysig film som är klart sevärd!
Och det kom allt någon liten tår också! De är riktigt duktiga Glada Hudik-gänget!




http://frulundin.blogspot.com/
Hur många lingon finns det i världen, en helt underbar film.
Jag skrattade i massor och fick kämpa med att hålla tillbaka tårarna på några ställen.
Jag älskade den!


http://idarenemark.blogspot.com
Det blev bio ikväll:) Karin och jag tog oss ner till filmstaden och kollade på Hur många lingon finns det i världen.
En sevärd och väldigt bra film! 



 
http://linawikingsson.blogspot.com/
Nu i eftermiddag har vi hunnit med bio med Carolina och Rickard.
Det fick bli "Hur många lingon finns det i världen", en riktigt härlig film visade det sig. Precis som vi hade väntat oss.




http://anglamamma.blogspot.com/
Igår åkte jag, Cathrine och Elle till Eskilstuna för att se Hur många lingon finns det i världen.
Vilken mysig film. Blev så sugen på att gå och se deras uppsättning av Elvis.




http://thatsmycool.blogspot.com/
Efter att ha slängt ett ouppmärksammat öga på recensioner utav filmen " Hur många lingon finns det i världen ? " hade jag inga större förväntningar. Såg mest fram emot popcornen och sällskapet i ärlighetens namn.
Till min förvåning kände jag nog nästan alla känslor som finns att känna plus några till. Skrattade så att de solbrända majskornen fastnade i halsen, blev en aning hjärtkrossad och framförallt berörd på alla sätt och vis.
En smågullig film som bär ett tungt budskap på sina axlar, se den bara !
Förresten så tror jag att det finns sjuhundranittiotre miljoner lingon i världen.
Peace / T

 


 


Focus!

Var nu så jävla snäll och fokusera på rätt saker.
Ok!?

Bli mig lite...

Du saknar honom, eller hur?
Så fort du tillåter dig själv att tänka på det får du panik, har jag rätt?
Det kliar i hela kroppen på dig, inte sant?
Du skulle göra vad som helst för att känna hans armar runt din kropp,
och trots att det aldrig har hänt förut kan du ge dig fan på att du vet hur det känns likt förbannat.
För du saknar det ju, så då måste det ju ha hänt...
Bli mig lite...


Du saknar att känna hans kropp mot din och du saknar hans lukt.
Du saknar att ta i hans hår,
att känna hans kind mot din.
Den kinden som så lätt får skäggstubb,
du saknar hur den på söndagsmorgonen river dig i ansiktet när han kysser dig godmorgon.
Du saknar hur det låter när han uttalar ditt namn,
vid en fråga,
när ni har sex,
för att få din uppmärksamhet,
när som helst.
Bara han säger ditt namn, tar det i sin mun.
Bli mig lite...


Saknaden av att hans ögon söker dina,
för att du är den enda han ser.
Du saknar det,
för det känns ju för fan som att du redan har det.
Eftersom det måste vara så.
Bli mig lite...



Känna hans armar runt din kropp.
Lukta på honom.
Bära hans myströjor på kvällarna, eftersom de luktar allt som han är.
Gå fram till honom när han kommer ut ur badrummet,
nyduschad,
och kyssa honom,
han som kysser tillbaka på ett sätt som bara han kan och gud,
GUD i himmelen det smakar så rätt! 
Så jävla underbart
och det är allt.
Det är allt.
Bli mig lite...



Att vakna upp med honom bredvid dig,
känna hans händer vandra över din kropp,
smeka dig på alla de rätta ställena. 
Känna hans kyssar på din hals,
smaka honom.
Allt som är han och allt som betyder något.
Det är allt.

Bli mig lite...

Större hjärta, från och med nu...

Större hjärta, från och med nu.




Visst kan det bli svårt att se med opartiska ögon på en film som 'Hur många lingon finns det i världen' när man kommer från Hudiksvall. Dock är jag så pass säker på detta att jag vågar påstå att, jo... Hela Sverige kommer älska filmen. Annars är man född utan hjärta och även om så vore fallet lämnar man salongen med bedriften att ha lyckats utveckla ett. Vi som redan innehar ett hjärta känner av det faktum att det växt med minst tre storlekar.
Minst.


'Hur många lingon finns det i världen' är baserat på den näst intill magiskt underbara insats Pär Johansson gjort för utvecklingsstörda; generellt och främst i Hudiksvall. 1996 startade han Glada Hudik Teatern då han insåg att ingen kan allt, men alla kan något. Skådespelare som man tidigare sett i bl.a. föreställningen Elvis återkommer, nu på bioduken, på ett inget mindre än strålande sätt. Skådespelarinsatserna är oerhörda, och då menar jag oerhört bra! Det är dessutom genom dessa de kammar hem det hela.
Även de normalstörda, vilka självklart icke är att förglömma, gör ett strålande jobb. Vanna Rosenberg och Sverrir Gudnason ger sina rollkaraktärer ett trovärdigt ansikte och tillsammans med Maja Karlsson, Thereisa Widarsson, Bo Östlin, Mats Melin, David Gustafsson och Ellinore Holmer ger de denna film det hjärta den förtjänar och oundvikligt innehar.



Som ett vykort får man se Hudiksvall från olika vinklar och filmen har i överlag ett underbart foto. Omgivningarna gör sitt men vore inget utan människorna som vistas i dom. Skådespelarna från Glada Hudik Teatern visar Hudiksvall från sin allra bästa sida. Vilket dom alltid gjort.
Att säga att filmen har ett rörande budskap är och förblir en underdrift. De som räknat med enbart skratt har fel och får nu chansen att packa ner en näsduk. Tro mig, den kommer att behövas.
Dock haglar skrattsalvorna när Maja Karlsson river av svordom efter svordom på ett sånt fräckt sätt som bara Maja kan. En av Bosse Östlins huvudrepliker lockar också fram skratt i biosalongen. Ni som ännu inte sett filmen har bl.a. dessa guldkorn att se fram emot.



Mot alla odds.
Där har ni budskapet i denna film, men även i hela Glada Hudik Teaterns grundkoncept och verksamhet. Ingen kan allt, men alla kan något. Allt som oftast känns det som att det inte finns gränser för hur mycket tacksamhet man kan överösa Pär Johansson med. Kanske finns det heller inga gränser. För visst är det väl den grunden som allt detta vilar på? Hinder förekommer, men man kan alltid gå runt dom.
Alltid.






Regi: Lena Koppel

 


Just keep swimming...

Nu.
Nu får det fan vara nog.
Nu är det nog med självömkan.
Nu är det nog med deppighet.
Nu är det DAGS att ta tag i sitt liv.
På riktigt.


Du säger dig själv, att du håller dig flytande.
Du säger dig själv, att du trampar vatten.
Well, gå och köp en vattenskoter för fan och KÖR PÅ utav bara HELVETE istället!
Trampa inte vatten som någon jävla tönt, och ha för fan inte på dig en sån där töntig orange flytväst som lyckas hålla dig över vattenytan, och knappt ens det, för att sedan NÖJA dig med det!!
Ta dig upp på riktigt och gasa på!
...för helvete...


Sådana jäkla ursäkter du lyckas komma med.
Sådana lama ursäkter du tar till för att slingra dig ur det faktum att; kämpa, det innebär mer än att hålla sig flytande. Det är till att SIMMA PÅ utav bara HELVETE, eller sätta sig i båten och dra igång gasen.


Flyta, det gör man när man när latheten kickat in.
Flyta, det gör man när man tar till ursäkter som; att allt motarbetar en. Då man blivit så nedtryckt att det faktum att man i alla fall lyckas hålla sig flytande, det är allt ett bra jävla under och man ska klappa sig själv på axeln för att man gör ett sånt jäkla bra jobb i att man lyckas med denna bedrift trots alla motgångar.


Ja, men vad fint.
Ja, men vad fint det kan låta, trots att det enda man gör är att välja att inte fortsätta simma framåt eller att hoppa upp på den där vattenskotern.


Fine, flyt då.
Fine, håll dig flytande. Men fortsätt simma inom kort.
Annars ligger du där och flyter i din ensamhet, för att invänta kvällen då vattnet blir för kallt för att du ska kunna överleva. Din puls sjunker, och du sjunker med den, ner på botten och...
Drunknar.

 

Just keep swimming.


Skynda långsamt

När man vill något, så sjukt mycket, då är det svårt att slappna av och låta tiden ha sin gång.
När ens liv ligger i någon annans händer och då det svar man behöver för att kunna gå vidare dröjer, ja då är det då fan inte lätt att ens tänka tanken på en god natts sömn.

Varför är det så? Jag kan bara tala för mig själv, men varför är det så; att trots att jag gjort vad jag kunnat idag för att komma närmare mitt mål, kan jag inte slappna av? Är det för att jag känner att jag kunnat gjort mer ändå? Eller är det nervositeten över att min framtid ligger i någon annans händer?
En mix av båda, vill jag påstå.


Konstant infinner sig känslan; att jag hade kunnat gjort mer. Om jag gjort si och så hade jag kommit ännu en bit längre på min väg. Det är aldrig nog, och det finns alltid något mer man kan göra.
Sant, kan hända... Och kanske hade jag kommit längre på min väg, men för att sedan inse att jag hastat lite för fort framåt. Kanske att jag körde lite för fort i den där kurvan så att jag istället körde av vägen helt och hållet.
Kanske är det så, att det ligger något i begreppet "skynda långsamt"...


Oron, som ligger och sjuder i kroppen, når dock en smärre kokningspunkt då det ligger i en annan persons avgörande om man kommer kunna spendera sin snara framtid med det man älskar att göra, eller inte. Personligen får jag totalt spel av sådana situationer, och livet består av väldigt många sådana. Det är just därför jag nästan panikslaget och allt för ofta tänker: Idag har jag gjort vad jag kunnat för att komma längre på min väg mot mitt slutgiltiga mål. MEN, jag hade kanske även kunnat göra si och så för att ta mig ÄNNU längre!

Ja, visst är det så. Oftast hade man kunnat göra mer, men någonstans väljer man väl ändå att inte göra det.
Och kanske man då ska ställa sig frågan; varför man gjorde det valet.
Därför att det troligen ligger något i begreppet "skynda långsamt".
Gasa inte för mycket i kurvorna, för då kör du ur.

No fear

Det är precis som att jag är rädd för att känslorna ska lämna kroppen om jag skriver om dom.

Kanske för att jag använt mig av mitt skrivande som ett verktyg som faktiskt lindrar smärta. Som drar ut de dåliga känslorna och reder ut förvirrade tankar.
Om jag väljer att skriva om det jag finner glädje i, känner jag viss rädsla att glädjen då även den kommer drivas ur mig.

Dock vill jag inte tro att detta är sanning, utan att skrivandet blir terapi när det används mot något dåligt: Att det tar bort smärtan, men förstärker de fina känslorna när jag väljer att ge dom skriftlig uppmärksamhet.
Man kan inte gå runt och vara rädd för att uttrycka sin glädje. Om något tar DET död på de fina känslorna.

Jag hoppas att jag själv förstår vad jag skrivit här och för en gångs skull och tar lärdom av det jag kommit fram till...

Bo Östlin

Man älskar Bo Östlin i Glada Hudik Teatern av många anledningar...


Det faktum att Bosse ibland har lite svårt att säga R.
Det faktum att Bosse älskar Astrid Lindgren, Harry Potter och Disney.
Det faktum att Bosse har ett enormt stort, fint och öppet hjärta.

Att han gillar att kramas och att en lapp, av vilket slag som helst, gör honom glad.
Hans humor, finurlighet och busiga framtoning.

Faktumet att han har myntat begreppet: Gladhumör.
För honom är det häftigt att det bor 52 folk i USA.
Allan Edwall och Griseknoen är två av hans favorit skådisar.


Några få av många anledningar...


Sedan har vi det självklara faktumet; att hans leende kan smälta den kallaste av människor och att för honom är vi alla lika.
Dessutom, och detta är icke att förglömmas, är han en utmärkt skådespelare.
Och han älskar teatern.


Vi älskar Bo "Bosse" Östlin.



<3







http://elvisigladahudik.se/2010/09/bosse-ostlin-presentation-2/


Madeleine var namnet.
Föregående bloggar skapades av fel anledning. Nu är jag här för att rätta till det.
Jag tycker mycket och skriver mycket - här kombineras dessa.
This is for your pleasure, and mine...
RSS 2.0