Centrala pulsen
Har så svårt att nå, till den centrala pulsen.
Så många gånger förut, har jag tagit död på mig själv.
Stoppat mig själv, från att känna.
Känna över huvud taget.
Nu är du här, i min mittpunkt.
Nu existerar du, bara för mig.
Här står du nu, och nästan upprepar jag samma misstag.
Men jag tänker tillåta mig själv, att känna denna gång.
Här är vi nu, och jag tänker stå kvar.
Dina linjer möter mig, när jag kommer mot dig.
Jag välkomnar allt som är du.
Erfarenheten lockar, och allt du har med dig tar jag emot.
Bagaget bär vi tillsammans och vi kommer landa mjukt.
Just nu står vi och faller, med varandra, men vi landar mjukt.
Jag vet det. Därför vågar jag hoppa,
med dig…
Allt som är du är det enda jag ser.
Blir du mig inte får jag panik.
Bli mig lite. Jag går in i dig för jag står inte ut.
Avståndet, jag häver!
Metaforer kan jag gå loss på, till att beskriva.
Men jag skiter i det.
Känslor regerar och varför förvränga.
Bli mig lite för jag står inte ut.
Kan inte stå, om du inte är mig.
Du håller mig uppe och min tilltro till dig, lever du på.
Andas mig, jag ska ge dig min kärna.
Det som jag haft svårt att nå.
Den centrala pulsen, du har fått den att gå, runt inom mig.
Tack vare dig, når jag mig själv.
För att ge liv, åt en kliché: Jag lever mitt liv genom dig.
Raden är tagen, det vet jag så väl.
Men har svårt att sätta ord, på det som känslor beskriver som bäst.
Ibland snor jag en rad eller två, för att tjäna mitt syfte att säga:
Jag älskar dig.
Alla ord utom dessa, är de jag kan använda,
så då får det bli så...
