World of Maddz

Du saknar honom, eller hur?
Så fort du tillåter dig själv att tänka på det får du panik, har jag rätt?
Det kliar i hela kroppen på dig, inte sant?
Du skulle göra vad som helst för att känna hans armar runt din kropp,
och trots att det aldrig har hänt förut kan du ge dig fan på att du vet hur det känns likt förbannat.
För du saknar det ju, så då måste det ju ha hänt...
Bli mig lite...


Du saknar att känna hans kropp mot din och du saknar hans lukt.
Du saknar att ta i hans hår,
att känna hans kind mot din.
Den kinden som så lätt får skäggstubb,
du saknar hur den på söndagsmorgonen river dig i ansiktet när han kysser dig godmorgon.
Du saknar hur det låter när han uttalar ditt namn,
vid en fråga,
när ni har sex,
för att få din uppmärksamhet,
när som helst.
Bara han säger ditt namn, tar det i sin mun.
Bli mig lite...


Saknaden av att hans ögon söker dina,
för att du är den enda han ser.
Du saknar det,
för det känns ju för fan som att du redan har det.
Eftersom det måste vara så.
Bli mig lite...



Känna hans armar runt din kropp.
Lukta på honom.
Bära hans myströjor på kvällarna, eftersom de luktar allt som han är.
Gå fram till honom när han kommer ut ur badrummet,
nyduschad,
och kyssa honom,
han som kysser tillbaka på ett sätt som bara han kan och gud,
GUD i himmelen det smakar så rätt! 
Så jävla underbart
och det är allt.
Det är allt.
Bli mig lite...



Att vakna upp med honom bredvid dig,
känna hans händer vandra över din kropp,
smeka dig på alla de rätta ställena. 
Känna hans kyssar på din hals,
smaka honom.
Allt som är han och allt som betyder något.
Det är allt.

Bli mig lite...