World of Maddz

Jag slutade skriva om dig
för jag trodde det var så,
att om jag skulle fortsätta,
kom du aldrig nära
ändå…

Vad ska jag göra?
Ingen aning,
när jag helt tydligt plågar
mig så,
trots att jag kommit så långt.
Trodde jag,
att jag kommit långt,
det trodde jag,
ja,
det trodde jag.

Vad ska man göra
när man måste ha,
ja man måste ha,
men inte kommer fram för
man är så jävla fast,
man sitter fast,
sitter kvar när man trodde att man gått,
ja,
kommit framåt,
men tydligt sitter
kvar.
Vad ska jag göra när
ridån aldrig går upp?

Håller inne med allt,
för jag har gråtit så mycket,
det enda jag gör,
och fan,
jag är less.
Less på att gråta mig blind.
Hittar inte den väg
vägen som leder mig dit
jag vill,
och jag dör vid varje andetag
för
jag kan inte låta bli,
att tänka
sen gråta
Blind igen!
Men,
jag kan inte låta bli
att tänka
sen gråta.
Jag känner och jag känner för dig
det är inget att göra,
göra något åt…

Jag blir aldrig nöjd,
så tycker jag själv,
och kanske andra,
men det stämmer ju inte
alls.
För jag vill ha,
vill ha det som är
du.
Så visst är jag nöjd,
vore så nöjd,
om det var du
som var min.
Och visst är det sant,
ingen annan kan duga
eller ens komma i närhet,
för dem är inte du
och…
ska det va nån så ska det väl ändå vara
du,
eller hur?

Jag började skriva
igen
och kanske det funkar,
vem vet.
Kan inte komma mig för att bry mig
ens...